Crepes med choklad

Jag gillar verkligen att gå på alla de marknader som pågår på helgerna här. Enda problemet är att de flesta, eller de som säljer frukt, grönt, bröd etc. bara har öppet på lördagar och då på morgonen. Jag har haft otroligt svårt att stiga upp i tid de senaste veckorna. Känner att jag kan tillåta mig själv att sova ut, det är ju ändå lördag, sedan blir jag arg för att jag missade marknaden. Men, det finns en marknad som har öppet hela dagen, de säljer smycken, kläder och annat krimskrams. Där finns det även en del som säljer mat, som dessa crepes med choklad som jag mumsade i mig idag:

Tro det eller ej, men jag tyckte det blev liiite för sött faktiskt. Älskar ju choklad, men tillsammans med de varma crepes blev det så degigt, inte alls bra. Gillar ni crepes? Vad äter ni till? Man kunde ju välja mer matigare fyllningar och det kanske hade passat bättre.

Broccolisoppa med tortilla strimlor

Det börjar faktiskt bli lite kallare ute nu. Tänkte för mig själv när jag var ute och gick i dag att det var så härligt med lite kyla! Det kanske är något jag kommer ångra att jag uttryckte när hösten sätter igång på allvar här men för stunden var det underbart. Dessutom fick jag ju ett perfekt tillfälle att äta soppa! Denna gång broccolisoppa med torrstekt tortilla bröd.

Broccolisoppa
500 gram broccoli (en fryst påse)
1 l grönsaksbuljong
1 gul lök
peppar

Tortilla/Wrap bröd

Koka upp buljongen, tillsätt broccolin och hackad lök. Krydda och koka tills det blivit mjukt, ca 10 minuter. Mixa och servera.

Skär brödet i strimlor och torrstek i en panna.

Vad äter ni till lunch?

Varm lunch känns som en självklarhet, men det är inte lika vanligt överallt, inklusive NZ. Skolan började om för några veckor sedan och jag läste i en mattidning om tips på vad man kan göra, ett recept, var kyckling och pasta, resten var olika varianter av smörgåsar. Jag gillar smörgåsar men då de lite matigare varianterna inte bara skinka och ost eller liknande och att barn ska äta det varje dag, men bara ändra fyllning känns fel. Näringsmässigt kan det väl funka, men det känns tråkigt. Många eller de flesta i min klass äter också smörgåsar, när det är dags för lunch plockar de fram, yoghurt, mackor, frukt och de där äckliga mellanmål barsen, men det låter mer som frukost än lunch för mig. Å, andra sidan tycker de kanske att jag är dum som äter till lunch det jag åt till middag kvällen före, så mer varierat än det de äter kanske det ändå inte blir?

Beror väl på vad man är van vid, jag tycker inte det känns nog med smörgåsar. Vad tycker ni? Vad äter ni till lunch? Kanske en del som föredrar lättare lunch och mer till middag?
Är man uppväxt med lagad mat till lunch så fortsätter man nog med det senare också. Vi har verkligen tur som får skolmat, tråkigt när det blir äckligt och slarv som det som hände häromveckan (ingen har väl missat att de plockade mat från golvet?) men oftast är det bra mat, och betydligt bättre än bröd och chips.

Förslag och bild från tidningen Taste, smörgås, kakor, äpple och rullar med sparris och skinka/lax.

Tårta med blommor

Måste bara visa en bild på en väldigt enkel men fin tårta:

Kakorna är bakad som tre individuella och sedan staplade på varandra, rosorna gör att de håller sig stadigt.

Det här är ingenting jag har gjort men som sagt den var så fin så jag tänkte jag skulle visa den ändå. Jag hjälpte en klasskompis med hennes event idag, öppningscermonin för Festival of Flowers.
Festival of flowers är en återkommande blomster festival här i Christchurch och som i år hade 20 års jubileum.

Borgmästaren skar en bit från det översta lagret för bekräfta födelsedagen, men det var mest en cermionell grej, bageriet hade även gjort muffins som de bjöd publiken på. Väldigt söta de med, tyvärr ingen bild på dem men de hade vit frosting och en blå blomma på toppen. Mycket blommor överallt, men det är det festivalen går ut på och det är ju så fint! När dagen dessutom inleds med att någon sjunger La vie en rose med såndär lite rökig röst och på perfekt franska kan man ju inte annat än bli glad!

Rotmos med Kumara

Kumara, maori ordet för sötpotatis som jag nämnde tidigare, använder jag väldigt sällan. Som jag nämnt förut är jag inte så förtjust i söt mat så att äta den bara som den är funkar inte för mig men idag testade jag att blanda ner den i potatismos och det funkade riktigt bra! Palsternackan och kålroten gör att det inte blir alltför sött. Och mos, gud vad gott det är! Det måste jag göra oftare.

Det här är en röd kumara, ser väl mer lila ut men den benämns som röd:

Rotmos med kumara (sötpotatis)
1 Kumara
4 potatisar
1 palsternacka
1 bit kålrot
2 msk creme fraiche
salt
peppar
rosmarin

Skala kumara, potatis, kålrot och palsternacka. Skär i mindre bitar och koka i ca 20 min, tills de blivit mjuka. Häll bort vattnet, använd en gaffel eller potatisstöt och mosa samman, tillsätt creme fraiche och kryddorna.

Åt det med fläskfilé, bara salt, peppar och sedan stekt.

Äter ni semlor idag?

Äter ni semlor idag? Önskar verkligen jag kunde, det är ju så gott! Får kanske göra några när jag kommer hem.
Hur äter ni det?
Känns som det är en hel vetenskap när det kommer till hur man äter dem, med eller utan mjölk, traditionell eller smaksatt på någotvis och det viktigaste, äter man locket först?

Bilden kommer från google.

Gratis mat?

Ni vet alla de där gratis kläder/skor/bio etc. som dykt upp den senaste tiden? Jag har inte brytt mig särskilt mycket om dem då det inte känts relevant. Men nu så jag en länk hos en annan blogg om en sida där man får gratis mat. Det funkar så att man samlar poäng, genom värvningar, klicka på länkar etc. riktigt hur det funkar vet jag inte, men är det någon som är medlem på någon av dessa, eller kanske till och med gratis mat?

Funkar det så är det ju bra men jag kan inte låta bli att tänka att det finns något villkor någonstans som gör att man inte alls kommer gilla när det dyker upp någonting oväntat.
Vad tror ni?

Waipara

Idag var det så dags för den efterlängtade Waipara Wine and Food Festival. Det är en endags festival i området Waipara där ortens vingårdar får chans att visa upp sig tillsammans med diverse mat fabrikanter. Det bjuds även på musik och underhållning, en väldigt trevlig dag med andra ord!

När man kom in på området, lämnade sin biljett och fick ett program så fick man även ett vinglas. Väldigt smart måste jag säga. Därefter var det bara att gå runt och smaka. Om man ville kunde man även köpa en snodd och hänga det runt halsen. Jag gjorde det men den var mest i vägen ärligt talat så den struntade jag i efter ett tag, men tog i alla fall ett kort på det när jag kom hem:

Jag och viner, vet ni ju sen tidigare det är inte min starka sida, så tyvärr blir det ingen längre utläggning än: det var gott!

Pinot noir rose

Chardonnay

Maten då, det fanns lite allt möjligt! Tack och lov fanns inte det vanliga pajerna och pommesen, det var kul att se lita annat för en gångs skull. Olika varianter av fisk, skaldjur, hjort och lamm var populärast. Ett ställe hade Lamb Shank och jag var lite sugen på att testa dem, eftersom jag inte ätit lamm än här, och att vara i NZ och inte äta lamm går ju inte för sig! Men det blev en hjort burgare (Venison burger) istället:

Jag skrev ju en gång tidigare att många får farmer försvunnit och vin tagit dess plats, även hjort hör dit. Finns en massa sådana gårdar idag som inte fanns för några år sedan.

Glass och jordgubbar slank också ner:

Koppen är för övrigt en eco friendly potato cup!

Jag smakade även en pytteliten bit av detta:

Det är en Whitebait fritter (man kunde förresten sitta på höbalar, därav bakgrunden). Whitebait är en sorts fisk, den ser ut som en tjock vit mask! Det är ansett som en delikatess men det enda jag kan tänka på är att ögonen sitter kvar. Om än små, så finns de där. Oftast serveras den så här, i en sorts omelett. Om ni vill kan ni kolla in den här bloggen, där kan ni läsa steg för steg med bilder hur man gör en sådan och det finns även en bild på fisken rå.

Festivalen ligger i ett område där det finns en massa vingårdar, det säger väl sig självt i och för sig…vi parkerade i alla fall i en paddock och sedan fick man gå ca 500m till själva området. Vägen dit var kantad av vingårdar och bergen i bakgrunden. Väldigt fint är det. Om man ville fick man dessutom åka traktor eller häst och vagn den korta sträckan.

Danskt bageri?

Det finns ett danskt bageri här i Christchurch som jag har tänkt skriva om flera gånger men det har inte blivit av. Den enkla anledningen till detta är väl för att jag inte gillar det och då har det känns fel att skriva, men nu har jag ångrat mig, kan ju lika gärna skriva varför jag inte gillar det.

Det började i alla fall med att Rebecca tipsade om det redan under min första tid här. Jag hittade det sedan av en slump när jag var ute och gick, och kollade läget, bekantade mig området är väl ett bättre uttryck. Gick i alla fall in, men tyckte inte det var så märkvärdigt så jag gick därifrån igen. Idag gick jag förbi det igen och tänkte jag skulle ge det en chans till men jag kom fram till samma sak, tycker inte om bageriet.

Det är väldigt populärt, fått utmärkelse för sin verksamhet och vid lunchtid tar man sig knappt in. De har till om med satt upp ett rep i mitten av rummet så att det blir ordning och reda när folk går ut och in. Nåväl, när jag hörde att det fanns ett danskt bageri som såldre bröd och bakverk från Europa tänkte jag direkt, wienerbröd, kanelbulle och smörrebröd! Det finns dock inte här, kanske har jag varit här på fel dagar men problemet är att det är precis som vilket café som helst.

Jag gissar att de har anpassat sig till kiwi smaker. Det finns bullar, men förutom kanel är de även fyllda med smörkräm, sylt eller aprikoskräm och glasyr på toppen, det är sliskigare än jag är van vid (men de kanske är så i Danmark?). De säljer även de klassiska pajerna i alla möjliga varianter och smörgåsar som visserligen har dansk salami, men de finns även kyckling och tranbär och andra smaker som enligt mig känns mer NZ än dansk.

Det finns även mörkt bröd, smakade inget men det såg bra ut. Brödet tar dock inte så stor plats där det trängs med baguetter, ciabatta och croissanter i skåpet.

Jag kan fortsätta hur länge som helst, tårtor: mississippi mud cake, Tiramisu etc. det är absolut inget fel med detta och det här finns ju på cafeer i Sverige och Danmark med, men om man nu ska göra ett danskt bageri/café utomlands varför inte gå hela vägen?

Det kanske inte skulle funka? Vad tror ni? Man kanske måste anpassa sig till de smaker som finns i landet för att det ska gå ihop. Finns ju säkert många asitiska, afrikanska, ja vilket land som helst, restauranger som gör det när de öppnar i ett annat land.

Mycket text idag, och inte en enda bild heller, har inte haft med mig kameran när jag varit där men ni får lita på mina ord denna gång. Kanske uppdaterar med bilder om jag går förbi någongång, annars kan ni kolla deras hemsida.
Jag låter så elak och när man läser deras hemsida så står det att de verkligen jobbar med danska smaker så jag får lite dåligt samvete. MEN jag såg faktiskt inte vissa av sakerna de skriver om på sidan.

Jag är sugen på riktiga bullar! Helst mammas nybakade, men pappas (köpta) skulle duga med!

Matens skapelseberättelse?

Vi har alla olika uppfattningar om hur världen skapades och ingen tror jag är mer rätt än en annan. Det här är dock ingenting jag tänker fördjupa mig i men jag tänkte jag skulle berätta (en förkortad version) om hur världen skapades enligt Maori. Maori är Nya Zeelands ursprungsbefolkning och innan ni undrar om jag blivit tokig så kan jag säga att det är relaterat till mat.

Det var en gång två gudar som hette Rangi (pappa) och Papa (mamma). De blev kära (min tolkning ) och skapade en massa barn. Enligt Maori är himlen Rangi, och jorden Papa och däremellan finns barnen. Tane, en av sönerna brukar nämnas som den som tog intiativet till att separera sina föräldrar. Det var nämligen lite trångt emellan dem och barnen ville ha mer utrymme, han representerar således träden.

Alla barnen hade olika förmågor. Tāwhirimātea, väderguden blev arg över separationen och tog ut de över sina syskon med ett jätteoväder. De andra blev då så rädda att de sprang och gömde sig. Tangaroa, havsguden försvinner till havet och hans barn kom sedan att bli alla havsdjur och de fiskar som lever där. Brodern Haumia, gömde sig i jorden hos sin mor, han är guden av wild or uncultivated foods som nässlor till exempel. Rongo gömde sig också i jorden men till skillnad från sin bror är han guden för kultiverad mat, som till exempel Kumara (sötpotatis, kumara är förresten det ord som används i dagligt tal också, inte sweet potato eller yam som i många andra länder).

Sonen Tūmatauenga, föreslog att istället för att separera sina föräldrar så skulle de döda dem. När han sedan inte fick som han ville tog han ut sin hämnd på sina bröders barn. Han skapade fällor och fångade Tane’s barn fåglarna, burar för Tangaroa’s barn fiskarna och gräver hål i marken för att få tag i Rongo och Haumia’s barn, växterna.

Historien går vidare och säger att pga att Tumatauenga gjorde detta så blev det tillåtet även för människor att ta hand om barnen.
Det vi äter är alltså barnen till gudarna.

Vad tror ni? Kom världens mat till så här?